Dääjvid und Päärtan

Det är nått stort i görningen. Varje minut känns som en evighet, varje sekund som ett decenium. Varje morgon man vaknar känner man att man är ett steg närmare det slutgiltliga målet. Det är nu vi ska fånga det vi så länge sökt. Det är stunden som en hel nation väntat på. Slutet på vår ett år långa resa har äntligen infunnit sig, NU JÄVLAR ÄR DET DAGS FÖR IDRE-YRAN!

Lite lätt poetiskt marknadsför jag yran idag. Sitter här taggad till tusen, känns som man är 7 år igen och det är dagen före julafton. Eller som Päärtan sa: " Idre-yran är bättre än julafton, bättre än att bli av med oskulden, bättre än födelsedag". Ni som aldrig varit där ni har ingen aning om vad ni missar. Hade jag fått välja en fest på ett helt år så hade jag utan att tveka valt denna.

Nu till något helt annat. Snappade upp ett väldigt intressant ämne som jag tycker att vi ska diskutera. Vad gör ni när tror att ingen annan ser på? Kanske springer ni runt och leker amerikansk agent, skriker: "Sniper, seven a clock" i tröjärmen? Eller så kanske ni pratar engelska med italiensk brytning när ni lagar mat? Släng in lite kommentarer om vad ni brukar göra när ni tror att ingen annan ser på, så jävligt roligt att höra.

Nu ska jag gå och packa lite grand. Imorn blir det tältresning på ett helt osnuskigt sätt.

Adjö!